Det val som nyligen hölls i Japan var historiskt unikt. Inte bara eftersom det Liberaldemokratiska partiet förlorade makten efter drygt ett halvsekels maktinnehav, utan också eftersom lågt barnfödande för första gången blev en central politisk fråga i landet.

Det skriver den amerikanska författaren Joel Kotkin i tidningen Forbes. Kotkin menar att det segrande Demokratiska partiet vann stöd genom löften om att närmast tredubbla barnbidraget och ta bort avgiften för offentliga gymnasieskolor.

I Japan har barnafödandet minskat med en tredjedel sedan 1975. År 2015 kommer hela en fjärdedel av landets befolkning att vara över 65 år gammal. Fram tills 2050 kan Japans befolkning komma att minska från 127 miljoner till 95 miljoner om den pågående demografiska trenden fortsätter. Då kommer andelen över 65 år att uppgå till så mycket som 40 procent av befolkningen.

Japan är vid sidan av Ryssland tämligen unikt i att uppleva en så stark minskning av befolkningen. Men en åldrande befolkning och fallande barnfödande präglar många moderna industriländer. Kan ökad barnfödande i framtiden bli en viktig politisk fråga också i Sverige?

I Sverige har barnafödandet sjunkit från 4,0 barn per kvinna år 1900 till 1,8 barn idag för svenskfödda kvinnor och 2,2 barn för utlandsfödda kvinnor.

Mellan år 2005 och 2025 förväntas andelen av Sveriges befolkning som är äldre än 65 år öka med nära 40 procent, medan befolkningen som helhet ökar marginellt. Trots att medicinska framsteg och förändrade livsval ökat hälsan bland äldre har samtidigt befolkningen kommit att lämna arbetsmarknaden allt tidigare.

Mellan 1970 och 2000 minskade den faktiska pensionsåldern från 66 till 62 år för män. För kvinnor har pensionsåldern varit relativt konstant vid cirka 61 år under hela perioden.

Kanske är en lika central fråga att få äldre, vars hälsa ständigt förbättras tack vare livsstilsval samt medicinska framsteg, att tillbringa fler år på arbetsmarknaden?