Vilken enskild förändring kan på bästa sätt stärka Sverige som en kunskapsnation?

Den frågan har Kebnekaisegruppen ställt till Anders Edwardsson, författare och idédebattör.  Och svaret är:

”Att introducera det klassiska bildningsidealet i Sverige. Här har den högre utbildningen traditionellt i första hand varit kortsiktigt nyttomaximerande, oftast utifrån ett statligt perspektiv.

Det vill säga universitet och högskolor har varit inriktade på yrkesutbildningar av präster, byråkrater, lärare och – under 1900-talet – tekniker och ingenjörer, medan enbart lite tid och energi gått till kritiskt tänkande och fritt filosoferande. Dylikt har tvärtom ofta motarbetats.

Uppsala universitets devis om ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” speglar denna inställning, som kväver nytänkande och innovationsanda. Den akademiska friheten i Sverige bör därför utökas och studenter och forskare i framtiden uppmuntras att tänka själva, snarare än som idag pådyvlas husförhörsliknande examinationer rörande färdigbakade teoretiska och filosofiska skolor och analysramar.

Det bästa sättet att åstadkomma detta torde vara etablerandet av ett antal privata universitet som står fria från de autokratiska traditionerna inom de existerande universiteten. Detta skulle också skapa konkurrens lärosäten emellan och större valfrihet för studenter och forskare.

Dessutom borde studenter i framtiden uppmuntras att skaffa sig en bred grundutbildning omfattande både humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen som ger en god allmänbildning och associationsmöjligheter, snarare än som idag premiera omedelbar specialisering.

I framtiden kommer nämligen – inte minst beroende på genetikens och datorteknikens utveckling – de nu ofta vattentäta skotten mellan olika ämnesområden till stor del att vittra bort. Och att då kommer det att vara en fördel att ha fått en klassisk bildning, snarare än som idag puristiska utbildningar.”