Vilken enskild förändring kan på bästa sätt stärka Sverige som en kunskapsnation?
Den frågan har Kebnekaisegruppen ställt till Fabian Wallen, författare och konsult i nationalekonomi som är bosatt i San Diego och aktiv i Kebnekaisegruppen. Och svaret är:
”Det korta svaret på frågan är ett avskaffande av den statliga inkomstskatten. I dagsläget uppgår den högsta marginalskatten till närmare 60 procent, vilket innebär en onödig bromskloss för Sveriges väg mot en konkurrenskraftig kunskapsnation.
Trots att en dylik reform inte är särskilt kostsam – en kortsiktig budgeteffekt motsvarande cirka 1,5 av BNP – är den långsiktiga effekten för svensk ekonomi stor. Enligt nationalekonomisk forskning tenderar höga marginalskatter att hämma drivkraften till utbildning, då högre utbildningar i regel leder till högre inkomster.
Dessutom är incitamenten stora för den enskilda arbetstagaren att arbeta färre timmar samtidigt som den ekonomiska vinsten av att starta och driva företag, eller att som anställd anstränga sig extra, är liten. Den viktigaste effekten av en avskaffad statlig inkomstskatt handlar dock om reformens signalvärde, något som traditionellt bortses från inom nationalekonomisk analys.
En avskaffad statlig inkomstskatt innebär att vi övergår från en progressiv till en proportionell, dvs platt, beskattning av inkomster, vilket betyder att vårt skattesystem inte längre missgynnar högre utbildningar och extra ansträngningar.
Den genomsnittliga medborgaren genomför visserligen inte någon exakt budgetberäkning före och efter en skatteförändring, men på lite längre sikt, särskilt om signalvärdet är stort, kan vi få se en förändrad samhällsattityd.
I Sverige finns en trist mentalitet där en persons framgång, särskilt då framgången mäts i termer av utbildning och inkomst, inte är något som samhället i övrigt ser upp till. Denna mentalitet kan inte enbart förklaras av den så kallade Jantelagen, utan har även en direkt koppling till skattesystemet.
Införandet av en platt inkomstbeskattning skulle kunna medföra en dramatiskt förändrad samhällsattityd avseende människors möjlighet till framgång. Istället för att väcka avundsjuka skulle en individs höga utbildning och/eller inkomst kunna sporra ambitionsnivån bland medmänniskorna.”
