Vilken enskild förändring kan på bästa sätt stärka Sverige som en kunskapsnation?
Den frågan har Kebnekaisegruppen ställt till Tanja Bergkvist, fil dr i matematik som är verksam vid Stockholms Universitet och en aktiv bloggare. Och svaret är:
”Sverige måste satsa på att höja nivån på utbildningen i grund- och gymnasieskola genom att förbättra och effektivisera undervisningen. I synnerhet gäller detta matematiken.
Enligt TIMSS Advanced 2008 har de svenska resultaten i matematik och fysik i gymnasieskolans sista år försämrats kraftigt sedan 1995, både i absoluta tal och i relation till andra länder. Andelen elever som inte når upp till medelgod kunskapsnivå i matematik har gått från 36 till 71 procent.
Att kursbetygen samtidigt inte sjunkit beror på den pågående betygsinflationen. Under de senaste 20 åren har detta åtgärdats genom att kontinuerligt sänka nivån i dessa ämnen på grundkurserna vid svenska lärosäten, alltmedan den höga internationella nivån bibehållits på högre kurser. Detta gör att steget blir väldigt stort för många att läsa vidare på högre nivå eller tex gå vidare till forskarutbildning.
Samma problem har man på gymnasiet. Grundskolan brister och gymnasielärarna måste börja repetera de fyra räknesätten i en ålder där flera andra länders ungdomar redan sysslar med avancerad bevisföring. Detta gör att svenska elever halkar efter kunskapsmässigt, utöver att ett evigt ältande med samma begrepp under 9-12 år gör det svårt att utveckla ett intresse för vissa ämnen.
En kombination av en rad olika faktorer har resulterat i en kultur i där man i svensk skola överlåter kunskapsinhämtningen åt eleverna själva, eller låter dem ”arbeta självständigt”. Fina ord om att utveckla sin potential enligt sina egna unika förutsättningar innebär i praktiken att eleverna lämnas själva med böckerna, och den så kallade individanpassade undervisningen innebär två minuter per elev och lektion för läraren, och det med all katederundervisning borträknad.
Sverige behöver dels höja nivån på undervisningen rent generellt, och dels våga indela eleverna i grupper efter kunskapsnivå för att kunna bedriva en effektiv undervisning – detta skulle gynna alla elever både kortsiktigt och långsiktigt. Dåliga kunskaper i matematik sätter även stopp för högre studier inom andra ämnen som fysik, kemi och datalogi. Detta vet eleverna och söker sig därför i allt mindre utsträckning till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.”
