Kina har satt avtryck på flyghistorien genom att uppfinna den första flygmaskinen (draken) och de första raketerna. Men landets flygnäring har länge varit eftersatt.
När folkrepubliken Kina grundades 1949 var flygnäringen närmast utslagen. Många av flygfälten hade förstörts under strider mellan nationalisterna och kommunisterna. De två stora flygbolagens verksamheter var nedlagda och många piloter och annan nyckelpersonal hade flytt landet.
Det planekonomiska systemet lyckades inte få fart på flyget, trots omfattande satsningar och hjälp från Sovjetunionen. Att flyga var en lyx få förunnad utanför regeringen och kommunistpartiet.
Under mitten av 1950-talet så flög den genomsnittliga kinesen bara en fjärdedel så långt som den genomsnittliga indiern, trots att länderna hade nått en jämförbar nivå av ekonomisk utveckling. Under senare delen av 1950-talet började flyget stagnera i Kina, för att sedan minska kraftigt under slutet av 1960-talet.
Det var först i mitten av 1980-talet som Li Peng, mannen som sedermera skulle tjäna som Kinas premiärminister mellan 1987-1998, blev ansvarig för flygtrafiken i landet.
Det statliga flygmonopolet bröts upp i konkurrerande företag. Först som ett experiment i den ekonomiska frizonen i Xiamen och sedan i resten av landet. Reformerna återspeglade marknadsekonomins något speciella intåg i det kinesiska samhället.
De flygbolag som grundades var nämligen ofta offentligt ägda, men kopplade till regionala snarare än statliga myndigheter. Det lokala näringslivet deltog också i utvecklingen. Det var först med tiden, i takt med att näringslivet i stort alltmer kom att präglas av privat ägande, som entreprenörer fick en viktigare roll.
Shanghai Airlines grundades exempelvis 1985 i ett samarbete mellan staden Shanghai och det lokala näringslivet. Först i början av 2000-talet börsnoterades företaget.
Le Thuong, professor vid marknadsföring, logistik och internationell handel, undersökte i slutet av 1990-talet den kinesiska flygindustrins utveckling. Han kunde notera att flygtrafiken, mätt i passagerartimmar, hade ökat med en faktor hundra mellan 1970 och 1990.
Thuong beskrev att marknadsdynamiken hade skapat tillväxt och utveckling jämfört med det tidigare statliga monopolet. Marknaden hade dock ”kinesiska karaktärsdrag” eftersom det fortfarande i stor utsträckning dominerades av politiskt ägande.
Det första privata flygbolaget i Kina, Xiamen Airlines, kan spåras tillbaka till 1984. Det är dock först under senare år som Kina har tagit vacklande steg mot att på allvar öppna upp flygnäringen för privat företagande och utländska investeringar.
Kan en andra våg av liberaliseringar ytterligare få fart på den kinesiska flygnäringen?
