Kan vissa europeiska länder komma att uppleva ett ”förlorat årtionde”, med stagnerande utveckling? Vilka länder är mest sannolika att hamna i en sådan fälla och vad kan man göra för att undvika en sån utveckling?”

Den frågan har Kebnekaisegruppen ställt till Fredrik Segerfeldt, författare och samhällsdebattör som är aktiv i Kebnekaisegruppen. Och svaret är:

”Det är mycket svårt att svara på. Men visst kan man se framför sig ett pardigmskifte likt det vi upplevde efter det långa 1970-talet, ett förlorat årtionde för en stor del av västerlandet.

Men detta årtionde ledde samtidigt på lite sikt till ett uppvaknande som ledde till strukturella reformer som la grunden till det stora välståndslyft vi upplevt sedan dess.

På samma sätt är det viktigt att dagens politik blir framåtsyftande, med hållbara statsfinanser och slimmat välfärdsstat i fokus, och inte bakåtsyftande.

Det är viktigare att tala om hur vi ska ta oss ur krisen på ett framgångsrikt sätt. Annars riskerar vi att fastna i en rad av på varandra följande krishanteringar.