Många länder står idag inför utmaningen att begränsa de offentliga utgifterna. Men hur går man bäst tillväga? Den frågan har Kebnekaisegruppen ställt till ekonomen Stefan Karlsson. Och svaret är:

”Ett sätt är osthyvelsmetoden, varpå alla utgifter minskas med samma procent.

Men det förefaller inte vara en bra metod då det innebär att mer grundläggande och nödvändiga samhällsfunktioner som polisen får för små anslag, medan däremot många  icke önskvärda utgifter däremot  får för höga anslag.

De två kriterier jag menar man bör fokusera på är de kortsiktiga och de långsiktiga effekterna av utgiftsminskningarna. Med kortsiktiga effekter åsyftas i grunden hur (im)populära minskningarna är.

Impopulära åtgärder kommer åtminstonde kortsiktigt  leda till minskat stöd för en regering, vilket i demokratiska samhällen riskerar leda till att regeringen förlorar nästa val, något som riskerar omintetgöra dess önskvärda reformer.

Med långsiktiga effekter menas hur de påverkar hur bra ett samhälle fungerar. Att exempelvis strama åt bidragssystemen kommer förbättra ekonomins funktionssätt, något som innebär att besparingarna blir ännu större än besparingen om man antar att ekonomins funktionssätt inte påverkas.

Exempelvis så lär alliansregeringens åtstramning av a-kassan och sjukförsäkringen inte enbart sparat pengar genom att de som nu får ersättning från dessa system får lägre ersättning än annars, utan också genom att antalet arbetslösa och sjukskrivna är färre än vad det annars skulle ha varit.

Just eftersom att sådana besparingar innebär att den totala produktionen (BNP) inte blir ett nollsummespel så innebär långsiktigt gynnsamma besparingar att betydligt fler kan få det bättre än antalet personer som får det sämre.

Detta kommer troligtvis också innebära större stöd på lång sikt, varför man bör fokusera på sådana långsiktigt gynnsamma besparingar.

I vissa lägen, särskilt då när val är på gång, så bör dock även kortsiktiga effekter på opinionen beaktas, för att om regeringsmakten förloras förloras alla reformmöjligheter.

Långsiktigt gynnsamma men kortsiktigt impopulra reformer som sänkt a-kasse ersättning bör därför genomföras i början av mandatperioden.”