Det är frestande att öka statliga utgifter med motiveringen att det kommer att stimulera ekonomin.

Politiker som gör så signalerar att man ”agerar” för att lösa problemen. Dessutom kommer enskilda särintressen som mottar pengarna att vara frestade att stödja politiken.

Men problemet på lång sikt är inte bara att stimulansåtgärder inte tycks få fart på ekonomin, utan snarare tränger ut privata investeringar. Det är också att övergången från en politik som bygger på underskott till en som bygger på överskott blir mycket svår.

De ekonomer som stödjer demokratiska partiet i USA för nu en tuff debatt mellan sig. Vissa menar att de massiva och växande budgetunderskotten trots allt måste hanteras. Andra argumenterar för att USA bör fortsätta att år efter år bygga upp större skulder, för att därmed fortsätta stimulera ekonomin.

Grafen till höger visar hur frågan om underskotten alltmer beskymrar väljarna – medan vissa ekonomer menar att politiken bör bygga på allt växande underskott tycks allmänheten inte hålla med.

Läs mer här.

Bloggaren Danne Nordling argumenterar för att utvecklingen relaterar till den svenska skattepolitiken. När skatterna minskar incitamenten för välutbildade människor att driva fram sina karriärer drabbas förstås innovativa företag, som ju är högst beroende av individuell prestation.

Jantelagen har enligt Nordling underminerat svensk konkurrenskraft:

”Ett Sverige som under 70- och 80-talen dominerades av Jante-lagen var naturligtvis inte någon bra grogrund för utvecklandet av elitforskare som skulle ha kunnat forska fram de läkemedel, som Staffan Ternby efterlyser. Nu kräver detta förakt för stjärnprestationer sin tribut i form av förlorade arbetstillfällen i Sveriges mest arbetslösa stad Södertälje.”

Läs mer här.

iskabelt låntagande till personer som hade dåliga förutsättningar att betala tillbaka lånen uppmuntrades bland annat av låneinstitutionerna Fannie Mae och Freddie Mac.

Låneinstituten själva förnekade dock länge sin roll. Detta användes som argument för att statlig inverkan inte hade bidragit till krisen, utan att hela ansvaret låg på marknaden.

Nyligen har dock Fannie Mae och Freddie Mac, för första gången, erkänt sin roll i att skapa en marknad för osäkra lån. Om det skriver Edward Piento vid American Enterprise Institute.

Läs artikeln här. 

En panel av välmeriterade amerikanska ekonomer har nyligen svarat på den senare frågan.

Hela 81 procent av ekonomerna håller med om påståendet, medan bara 5 procent motsätter sig den. Andra faktorer som lyfts fram är att:

- utbudet av kvalificerad arbetskraft inte ökat lika snabbt som efterfrågan (vilket drivit upp priset på kvalificerat arbete)

- institutionella förändringar inom bland annat skatter

-  förändringar i relativlöner som drivits på av internationell handel, där arbetarna i tillverkningsindustrin utsatts för ökat konkurrens från andra länder

Läs mer här

Som bland annat en rapport från Friedrich Ebert Stiftung lyfter fram är minskat stöd för socialdemokratiska partier en trend som är påtaglig över hela Europa.

En genomgång av nio olika länder i Europa – nämligen Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Italien och Spanien – visar att fundamentala förändringar i världsekonomin minskar den socialdemokratiska modellens attraktionskraft.

Det socialdemokratiska systemet är helt enkelt inte lika tillämpbar för en globaliserad ekonomi med fokus på kunskapsintensiva tjänster. Därför riskerar ideologin att bli obsolet om den inte förnyas.

Men möjligheten att förnya socialdemokratin finns fortfarande – och utmaningen på vägen dit är intressant också för personer med borgerliga sympatier att begrunda.

Läs den intressanta studien här. 

Ejaz Ghani, ekonomisk rådgivare vid Världsbanken, menar att det både finns en optimistisk och en pessimistisk scenario. År 2025 kommer Indien inte bara ha en större befolkning än Kina, utan också en yngre.

Varje år under kommande två årtionden kommer nämligen tio miljoner fler Indier att ingå i arbetsstyrkan – motsvarande hela Sveriges befolkning. En yngre befolkning är också en tydlig fördel jämfört med västländerna, som alltmer brottas med demografiska utmaningar som åldrande befolkningar medför.

Andelen indier som kan sägas tillhöra den globala medelklassen (dagliga utgifter på mellan 10-100 amerikanska dollar, justerade för köpkraft) förväntas öka från 5 till 71 procent av landets befolkning – eller från 60 miljoner till hela 1026 miljoner.

Men det finns också stora utmaningar. Den omfattande fattigdomen i Indien är svår att bryta. Landet har en enorm informell sektor och har inte lyckats få fart på entreprenörskap. Kvinnorna har mycket dålig ställning i Indien och arbetar sällan i formella yrken. Dessutom ligger Indien i en region som präglas av omfattande politisk oro. Denna oro kan mycket väl komma att spilla över på Indien.

Ghani menar att den demografiska utvecklingen med alltfler i arbetsför ålder är en enorm tillgång för Indien, som måste utnyttjas under kommande år. En god ekonomisk utvecklingen är inte given, men en möjlighet om konstruktiva reformer genomförs.

Läs mer här.

Saturday Night Live har en intressant tolkning…

www.youtube.com/watch?v=T5DvRi5SWsA

Frågan kan låta märklig, men är högst aktuell när det gäller hur exempelvis den amerikanska militären ska behandla ca 600 hundar som tjänar i konfliktzoner.

Hundarna har tränats till uppgifter som att leta efter bomber, och riskerar sina liv för att rädda sina mänskliga kollegor. Men vilka förpliktelser ska militären ha för dem när de skadas eller går i pension? Och vad händer om militären inte längre behöver hundarna?

Läs mer här. 

www.youtube.com/watch?v=tuisda1q6ns

Majoritetsledaren i den amerikanska senaten, Harry Reid, sa nyligen att miljonärer som skapar arbetstillfällen ”är som enhörningar – omöjliga att finna eller så existerar de inte”.