Huspriser i reala termer ökade med nära 250 procent i Storbritannien mellan 1975 och 2011. I länder som Tyskland och Schweiz har dock priserna varit relativt stabila.

En rapport från Institute of Economic Affairs visar att regleringar som hämmar byggande förklarar de höga priserna för att bygga, vilka i sin tur förstör den brittiska boendemarknaden.

Rapporten, vars budskap är högaktuell för Sverige som upplever liknande problem, kan läsas här.

Skribenten noterar att två tredjedelar av den kinesiska befolkningen var fattiga enligt landets officiella definition innan marknadsreformerna 1978. Tack vare dessa reformer minskade antalet fattiga i landet häpnadsväckande snabbt: från 250 miljoner 1978 till 29 miljoner 2001.

Under senare tid har också en omfattande fattigdomsminskning skett i Indien, då 52 miljoner har lyfts ur fattigdom under senaste fem åren. Med den takten kan Indien enligt Aiyar på lång sikt uppnå en lika imponerande fattigdomsminskning som Kina.

I båda länderna är det just tillväxten som varit nyckeln till minskad fattigdom.

Läs mer här.

Amerikanska skattebetalare riskerar runt 20 miljarder Dollar på grund av Greklands låntagande från IMF. Om Italien och Spanien också vänder sig till IMF för att få stödlån kan de amerikanska skattebetalarnas exponering bli hela 220 miljarder Dollar (i storleksordningen 5 000 kronor per amerikansk invånare).

Läs mer här.

En öppen fråga är hur mycket de svenska skattebetalarna påverkas?

Resultatet blir ökade inkomstskillnader. Eftersom belöningen för en god utbildning och stark socialt kapital ökar så tycks också en tydligare koppling skapas mellan barnen inkomster och deras föräldrars. I så fall minskar mobiliteten i inkomst mellan generationerna.

Hur kan man åtgärda det? Ett sätt är att utgå från att antalet ”bra” jobb är relativt konstant i ekonomin, och förska skapa mekanismer för att fördela dem annorlunda.

Ett annat är att verka för att öka socialt kapital, kvaliteten på utbildningen, etc. i allmänhet, så att fler kan hamna i bra jobb. Denna strategi bygger mer på perspektivet att utbudet av arbeten i stor utsträckning följer utbudet av talang.

Gary Becker skriver ned sina funderingar om dessa frågor här. Onekligen en viktig framtidsfråga.

En ny forskningsartikel undersöker sambandet mellan ojämlikhet, kreditboomer och finanskriser. Två tidigare studier har argumenterat för att ökad ojämlikhet ledde till en kreditboom i USA, vilket i sin tur skapade finanskrisen.

Men en analys över data från 14 utvecklade länder mellan åren 1920 och 2000 visar att något sådant generellt samband inte existerar.

Kreditboomer ökar sannolikheten för bankkriser, men att höginkomsttagarnas andel av inkomsterna ökar tycks inte leda till kreditboomer. Snarare än inkomstfördelning tycks traditionella ekonomiska modeller kunna förklara varför den senaste finanskrisen uppkom.

Läs mer här.

Om skatten på arbete är 0%, och det arbete som utförs är värt 100 kronor, är intäkterna också 0 kronor. Men om skatten höjs till 80% kan politikerna inte räkna med att få in 80 kronor i skatt – eftersom incitamentet att arbeta radikalt förändrats.

I Storbritannien hoppades politikerna öka skatteintäkterna med runt 1 miljard brittiska pund genom att höja den högsta marginalskatten till 50 procent. Men tidiga indikationer pekar på att skatteintäkterna snarare har sjunkit. Detta kan antingen förklaras av att skatteuppgifterna rapporterats in för sent, eller att allmänheten reagerat så starkt på skattehöjningen att effekten har blivit minskade snarare än ökade intäkter till skattekistan.

Läs artikeln i The Telegraph här.

Och en rapport om Lafferkurvan på svenska här.

En ledare i Wall Street Journal pekar på anledningen till varför de enorma skattehöjningarna genomförs: nämligen en politik som inneburit att federala skulder mer än fördubblats.

Men kommer underskotten i USA att kunna minska även om de föreslagna ändringarna genomförs?

Läs mer här. 

Det är frestande att öka statliga utgifter med motiveringen att det kommer att stimulera ekonomin.

Politiker som gör så signalerar att man ”agerar” för att lösa problemen. Dessutom kommer enskilda särintressen som mottar pengarna att vara frestade att stödja politiken.

Men problemet på lång sikt är inte bara att stimulansåtgärder inte tycks få fart på ekonomin, utan snarare tränger ut privata investeringar. Det är också att övergången från en politik som bygger på underskott till en som bygger på överskott blir mycket svår.

De ekonomer som stödjer demokratiska partiet i USA för nu en tuff debatt mellan sig. Vissa menar att de massiva och växande budgetunderskotten trots allt måste hanteras. Andra argumenterar för att USA bör fortsätta att år efter år bygga upp större skulder, för att därmed fortsätta stimulera ekonomin.

Grafen till höger visar hur frågan om underskotten alltmer beskymrar väljarna – medan vissa ekonomer menar att politiken bör bygga på allt växande underskott tycks allmänheten inte hålla med.

Läs mer här.

Bloggaren Danne Nordling argumenterar för att utvecklingen relaterar till den svenska skattepolitiken. När skatterna minskar incitamenten för välutbildade människor att driva fram sina karriärer drabbas förstås innovativa företag, som ju är högst beroende av individuell prestation.

Jantelagen har enligt Nordling underminerat svensk konkurrenskraft:

”Ett Sverige som under 70- och 80-talen dominerades av Jante-lagen var naturligtvis inte någon bra grogrund för utvecklandet av elitforskare som skulle ha kunnat forska fram de läkemedel, som Staffan Ternby efterlyser. Nu kräver detta förakt för stjärnprestationer sin tribut i form av förlorade arbetstillfällen i Sveriges mest arbetslösa stad Södertälje.”

Läs mer här.

iskabelt låntagande till personer som hade dåliga förutsättningar att betala tillbaka lånen uppmuntrades bland annat av låneinstitutionerna Fannie Mae och Freddie Mac.

Låneinstituten själva förnekade dock länge sin roll. Detta användes som argument för att statlig inverkan inte hade bidragit till krisen, utan att hela ansvaret låg på marknaden.

Nyligen har dock Fannie Mae och Freddie Mac, för första gången, erkänt sin roll i att skapa en marknad för osäkra lån. Om det skriver Edward Piento vid American Enterprise Institute.

Läs artikeln här.