Skribenten noterar att två tredjedelar av den kinesiska befolkningen var fattiga enligt landets officiella definition innan marknadsreformerna 1978. Tack vare dessa reformer minskade antalet fattiga i landet häpnadsväckande snabbt: från 250 miljoner 1978 till 29 miljoner 2001.

Under senare tid har också en omfattande fattigdomsminskning skett i Indien, då 52 miljoner har lyfts ur fattigdom under senaste fem åren. Med den takten kan Indien enligt Aiyar på lång sikt uppnå en lika imponerande fattigdomsminskning som Kina.

I båda länderna är det just tillväxten som varit nyckeln till minskad fattigdom.

Läs mer här.

Amerikanska skattebetalare riskerar runt 20 miljarder Dollar på grund av Greklands låntagande från IMF. Om Italien och Spanien också vänder sig till IMF för att få stödlån kan de amerikanska skattebetalarnas exponering bli hela 220 miljarder Dollar (i storleksordningen 5 000 kronor per amerikansk invånare).

Läs mer här.

En öppen fråga är hur mycket de svenska skattebetalarna påverkas?

Tyvärr tycks det inte som att små lån till fattiga lyckas med att lyfta personernas ekonomiska standard.  Roodman menar att tidig forskning stödde bilden av att mikrolån fungerade väl. Men dess studier hade svagheten att de inte särskiljde mellan orsak och verkan. Var det så att de familjer som fick mikrolån därför klarade sig bättre. Eller var det snarare så att de som hade bättre förutsättningar till att börja med var mer sannolika att få lånen?

För att vetenskapligt undersöka mikrolånens effekter har forskare under senare tid i randomiserade experiment gett mikrolån till vissa familjer men inte andra. Lånen uppmuntrar förvisso småskaligt företagande, men tycks inte leda till minskad fattigdom bland familjerna. Dessutom finns tecken på att mikrolånen kan skapa lånebubblor. Många fattiga familjer hamnar i skuldfällor eftersom de tagit lånen.

Mikrolån kanske inte är den universallösning mot fattigdomen som många länge trott? Läs Roodmans artikel här.

En ledare i Wall Street Journal pekar på anledningen till varför de enorma skattehöjningarna genomförs: nämligen en politik som inneburit att federala skulder mer än fördubblats.

Men kommer underskotten i USA att kunna minska även om de föreslagna ändringarna genomförs?

Läs mer här. 

Det är frestande att öka statliga utgifter med motiveringen att det kommer att stimulera ekonomin.

Politiker som gör så signalerar att man ”agerar” för att lösa problemen. Dessutom kommer enskilda särintressen som mottar pengarna att vara frestade att stödja politiken.

Men problemet på lång sikt är inte bara att stimulansåtgärder inte tycks få fart på ekonomin, utan snarare tränger ut privata investeringar. Det är också att övergången från en politik som bygger på underskott till en som bygger på överskott blir mycket svår.

De ekonomer som stödjer demokratiska partiet i USA för nu en tuff debatt mellan sig. Vissa menar att de massiva och växande budgetunderskotten trots allt måste hanteras. Andra argumenterar för att USA bör fortsätta att år efter år bygga upp större skulder, för att därmed fortsätta stimulera ekonomin.

Grafen till höger visar hur frågan om underskotten alltmer beskymrar väljarna – medan vissa ekonomer menar att politiken bör bygga på allt växande underskott tycks allmänheten inte hålla med.

Läs mer här.

iskabelt låntagande till personer som hade dåliga förutsättningar att betala tillbaka lånen uppmuntrades bland annat av låneinstitutionerna Fannie Mae och Freddie Mac.

Låneinstituten själva förnekade dock länge sin roll. Detta användes som argument för att statlig inverkan inte hade bidragit till krisen, utan att hela ansvaret låg på marknaden.

Nyligen har dock Fannie Mae och Freddie Mac, för första gången, erkänt sin roll i att skapa en marknad för osäkra lån. Om det skriver Edward Piento vid American Enterprise Institute.

Läs artikeln här. 

En panel av välmeriterade amerikanska ekonomer har nyligen svarat på den senare frågan.

Hela 81 procent av ekonomerna håller med om påståendet, medan bara 5 procent motsätter sig den. Andra faktorer som lyfts fram är att:

- utbudet av kvalificerad arbetskraft inte ökat lika snabbt som efterfrågan (vilket drivit upp priset på kvalificerat arbete)

- institutionella förändringar inom bland annat skatter

-  förändringar i relativlöner som drivits på av internationell handel, där arbetarna i tillverkningsindustrin utsatts för ökat konkurrens från andra länder

Läs mer här

Som bland annat en rapport från Friedrich Ebert Stiftung lyfter fram är minskat stöd för socialdemokratiska partier en trend som är påtaglig över hela Europa.

En genomgång av nio olika länder i Europa – nämligen Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Italien och Spanien – visar att fundamentala förändringar i världsekonomin minskar den socialdemokratiska modellens attraktionskraft.

Det socialdemokratiska systemet är helt enkelt inte lika tillämpbar för en globaliserad ekonomi med fokus på kunskapsintensiva tjänster. Därför riskerar ideologin att bli obsolet om den inte förnyas.

Men möjligheten att förnya socialdemokratin finns fortfarande – och utmaningen på vägen dit är intressant också för personer med borgerliga sympatier att begrunda.

Läs den intressanta studien här. 

Ejaz Ghani, ekonomisk rådgivare vid Världsbanken, menar att det både finns en optimistisk och en pessimistisk scenario. År 2025 kommer Indien inte bara ha en större befolkning än Kina, utan också en yngre.

Varje år under kommande två årtionden kommer nämligen tio miljoner fler Indier att ingå i arbetsstyrkan – motsvarande hela Sveriges befolkning. En yngre befolkning är också en tydlig fördel jämfört med västländerna, som alltmer brottas med demografiska utmaningar som åldrande befolkningar medför.

Andelen indier som kan sägas tillhöra den globala medelklassen (dagliga utgifter på mellan 10-100 amerikanska dollar, justerade för köpkraft) förväntas öka från 5 till 71 procent av landets befolkning – eller från 60 miljoner till hela 1026 miljoner.

Men det finns också stora utmaningar. Den omfattande fattigdomen i Indien är svår att bryta. Landet har en enorm informell sektor och har inte lyckats få fart på entreprenörskap. Kvinnorna har mycket dålig ställning i Indien och arbetar sällan i formella yrken. Dessutom ligger Indien i en region som präglas av omfattande politisk oro. Denna oro kan mycket väl komma att spilla över på Indien.

Ghani menar att den demografiska utvecklingen med alltfler i arbetsför ålder är en enorm tillgång för Indien, som måste utnyttjas under kommande år. En god ekonomisk utvecklingen är inte given, men en möjlighet om konstruktiva reformer genomförs.

Läs mer här.

http://www.youtube.com/watch?v=tuisda1q6ns