Det är frestande att öka statliga utgifter med motiveringen att det kommer att stimulera ekonomin.

Politiker som gör så signalerar att man ”agerar” för att lösa problemen. Dessutom kommer enskilda särintressen som mottar pengarna att vara frestade att stödja politiken.

Men problemet på lång sikt är inte bara att stimulansåtgärder inte tycks få fart på ekonomin, utan snarare tränger ut privata investeringar. Det är också att övergången från en politik som bygger på underskott till en som bygger på överskott blir mycket svår.

De ekonomer som stödjer demokratiska partiet i USA för nu en tuff debatt mellan sig. Vissa menar att de massiva och växande budgetunderskotten trots allt måste hanteras. Andra argumenterar för att USA bör fortsätta att år efter år bygga upp större skulder, för att därmed fortsätta stimulera ekonomin.

Grafen till höger visar hur frågan om underskotten alltmer beskymrar väljarna – medan vissa ekonomer menar att politiken bör bygga på allt växande underskott tycks allmänheten inte hålla med.

Läs mer här.

iskabelt låntagande till personer som hade dåliga förutsättningar att betala tillbaka lånen uppmuntrades bland annat av låneinstitutionerna Fannie Mae och Freddie Mac.

Låneinstituten själva förnekade dock länge sin roll. Detta användes som argument för att statlig inverkan inte hade bidragit till krisen, utan att hela ansvaret låg på marknaden.

Nyligen har dock Fannie Mae och Freddie Mac, för första gången, erkänt sin roll i att skapa en marknad för osäkra lån. Om det skriver Edward Piento vid American Enterprise Institute.

Läs artikeln här. 

En panel av välmeriterade amerikanska ekonomer har nyligen svarat på den senare frågan.

Hela 81 procent av ekonomerna håller med om påståendet, medan bara 5 procent motsätter sig den. Andra faktorer som lyfts fram är att:

- utbudet av kvalificerad arbetskraft inte ökat lika snabbt som efterfrågan (vilket drivit upp priset på kvalificerat arbete)

- institutionella förändringar inom bland annat skatter

-  förändringar i relativlöner som drivits på av internationell handel, där arbetarna i tillverkningsindustrin utsatts för ökat konkurrens från andra länder

Läs mer här

Som bland annat en rapport från Friedrich Ebert Stiftung lyfter fram är minskat stöd för socialdemokratiska partier en trend som är påtaglig över hela Europa.

En genomgång av nio olika länder i Europa – nämligen Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Italien och Spanien – visar att fundamentala förändringar i världsekonomin minskar den socialdemokratiska modellens attraktionskraft.

Det socialdemokratiska systemet är helt enkelt inte lika tillämpbar för en globaliserad ekonomi med fokus på kunskapsintensiva tjänster. Därför riskerar ideologin att bli obsolet om den inte förnyas.

Men möjligheten att förnya socialdemokratin finns fortfarande – och utmaningen på vägen dit är intressant också för personer med borgerliga sympatier att begrunda.

Läs den intressanta studien här. 

Ejaz Ghani, ekonomisk rådgivare vid Världsbanken, menar att det både finns en optimistisk och en pessimistisk scenario. År 2025 kommer Indien inte bara ha en större befolkning än Kina, utan också en yngre.

Varje år under kommande två årtionden kommer nämligen tio miljoner fler Indier att ingå i arbetsstyrkan – motsvarande hela Sveriges befolkning. En yngre befolkning är också en tydlig fördel jämfört med västländerna, som alltmer brottas med demografiska utmaningar som åldrande befolkningar medför.

Andelen indier som kan sägas tillhöra den globala medelklassen (dagliga utgifter på mellan 10-100 amerikanska dollar, justerade för köpkraft) förväntas öka från 5 till 71 procent av landets befolkning – eller från 60 miljoner till hela 1026 miljoner.

Men det finns också stora utmaningar. Den omfattande fattigdomen i Indien är svår att bryta. Landet har en enorm informell sektor och har inte lyckats få fart på entreprenörskap. Kvinnorna har mycket dålig ställning i Indien och arbetar sällan i formella yrken. Dessutom ligger Indien i en region som präglas av omfattande politisk oro. Denna oro kan mycket väl komma att spilla över på Indien.

Ghani menar att den demografiska utvecklingen med alltfler i arbetsför ålder är en enorm tillgång för Indien, som måste utnyttjas under kommande år. En god ekonomisk utvecklingen är inte given, men en möjlighet om konstruktiva reformer genomförs.

Läs mer här.

www.youtube.com/watch?v=tuisda1q6ns

Branschen, som omsatte ca 56 miljarder amerikanska dollar förra året, förväntas också växa snabbare än andra medieformer under kommande år.

Åtminstone enligt tidningen The Economist.

I boken Fri Zon argumenterar Nima Sanandaji och Stefan Fölster, både aktiva i Kebnekaisegruppen, att den snabba utvecklingen delvis förklaras av att dataspel har varit en ovanligt fri marknad.

Är exempelvis minimilöner rätt väg att gå för att höja låginkomsttagarnas levnadsstandard, eller kan det istället stänga ute personer från jobb?

Frågan om inkomstskillnader och ett lyft för låginkomsttagarna disktuerades nyligen av en panel vid Harvard’s Kennedy School. Se den mer än en timme långa diskussionen nedan

httpv://www.youtube.com/watch?v=VGgz-H_4MVU&feature=player_embedded

Men verkligheten tycks vara mera komplicerad. Forskarna Juan José Cruces och Christoph Trebesch går igenom samtliga fall av att suveräna stater gått i default mellan 1970-2010.

Analysen visar att länder som gör default på sina skulder i viss mån kan låna under kommande år. Kanske kan en förklaring vara att  marknaden förväntar sig att ett land som nyligen ställt in sina skulder inte nödvändigtvis kommer att göra det igen?

Forskarna finner hursomhelst att viljan att låna ut igen tydligt relaterar till hur stor del av skulderna som har ställts in.

Läs mer här. 

En av de frågor som Gallup har ställt är om miljön eller den ekonomiska tillväxten bör prioriteras. I början av 1990-talet menade 71 procent att miljön skulle prioriteras, medan enbart 20 procent ansåg att tillväxten borde komma först.

Sen dess har opinionen gradvis svängt, tills fler kommit att prioritera tillväxten före miljön.

Ännu tydligare har amerikanska allmänheten svängt i sina åsikter om den globala uppvärmningen. I slutet av 1990-talet ansåg enbart 31 procent att den globala uppvärmningen var överdriven. I den senaste mätningen ansåg hela 48 procent att så var fallet.

Läs mer här.  Och här.