Daniel Mitchell vid Cato Institutet menar att denna läxa än idag är högst relevant, framförallt när det kommer till försök att höja skatterna för personer med höga inkomster.

Resultatet av skattehöjningar kan enligt Mitchell bli att dessa personer skiftar sina aktiviteter för att undvika skatterna, vilket medför att ekonomin fungerar mindre effektivt. Om de inte kan undgå skatterna kan de också helt enkelt välja att spendera mindre tid och energi på att öka sina inkomster – vilket inte heller är bra för samhällsekonomin.

Mitchell menar att rika amerikaner betalade ca 19 miljarder Dollar i skatt 1980, då den högsta marginalskatten var 70 procent. 1988, när skattenivån sänktes till 28 procent, ökade skatteintäkterna anmärkningsvärt till 99 miljarder Dollar.

Situationen i USA är förstås komplex, eftersom höginkomsttagares inrapporterade inkomster i stor utsträckning relaterar till huruvida de väljer att ta ut dem som privata inkomster eller via företag. Hursomhelst är resonemanget intressant för svensk del, där den högsta marginalskatten inklusive arbetsgivaravgiften redan är ca 67 procent på arbetsinkomster.

Läs artikeln här.

Nära 70 mätningar har exempelvis sedan 1947 undersökt vad allmänheten i USA tycker om den egna skatten. I den senaste mätningen svarar enbart 4 procent att den egna skatten är för låg, vilket anmärkningsvärt nog är den högsta siffran bland samtliga mätningar.

Ytterligare 50 procent anser att den egna skatten är för hög, jämfört med 43 procent som anser att den ligger på en rimlig nivå. På det stora hela har dessa andelar varit relativt oförändrade mellan olika mätningar.

I de senaste mätningarna, liksom tidigare, menar en majoritet att höginkomsttagare betalar för låga skatter. En annan åsikt som majoriteten håller med om, idag liksom under tidigare år, är att medelinkomsttagare belastas av höga skatter.

Kanske förklarar resultaten varför USA har relativt låga, men mycket progressiva, skatter?

Läs studien här.

Onekligen ställer det till beskymmer. I Sverige innebär fåmansbolagsreglerna att staten, relativt arbiträrt, försöker avgöra hur mycket av företagares inkomster som är arbetsinkomster och hur mycket som är kapitalinkomster.

Men problematiken är också tydlig i USA. Det förklarar ekonomen Greg Mankiw i New York Times.

Läs artikeln här.

Om skatten på arbete är 0%, och det arbete som utförs är värt 100 kronor, är intäkterna också 0 kronor. Men om skatten höjs till 80% kan politikerna inte räkna med att få in 80 kronor i skatt – eftersom incitamentet att arbeta radikalt förändrats.

I Storbritannien hoppades politikerna öka skatteintäkterna med runt 1 miljard brittiska pund genom att höja den högsta marginalskatten till 50 procent. Men tidiga indikationer pekar på att skatteintäkterna snarare har sjunkit. Detta kan antingen förklaras av att skatteuppgifterna rapporterats in för sent, eller att allmänheten reagerat så starkt på skattehöjningen att effekten har blivit minskade snarare än ökade intäkter till skattekistan.

Läs artikeln i The Telegraph här.

Och en rapport om Lafferkurvan på svenska här.

En panel av välmeriterade amerikanska ekonomer har nyligen svarat på den senare frågan.

Hela 81 procent av ekonomerna håller med om påståendet, medan bara 5 procent motsätter sig den. Andra faktorer som lyfts fram är att:

- utbudet av kvalificerad arbetskraft inte ökat lika snabbt som efterfrågan (vilket drivit upp priset på kvalificerat arbete)

- institutionella förändringar inom bland annat skatter

-  förändringar i relativlöner som drivits på av internationell handel, där arbetarna i tillverkningsindustrin utsatts för ökat konkurrens från andra länder

Läs mer här

Som exempelvis här och här om skatter, liksom här om att införa ett system med skolpeng.

En rapport som granskar den historiska erfarenheten visar att det första steget är att skapa konsensus kring det faktum att systemet har uppenbara problem som behöver åtgärdas.

Medan olika parter har olika åsikter om den perfekta lösningen är det i grunden ingen som är för den ineffektivitet, de kryphål och den komplexitet som finns i den nuvarande amerikanska skattelagstiftningen.

Det var likartade tankegångar som enade vänstern och högern i USA att genomföra stora skattereformer 1954, 1969 och 1986 – och det är samma idéer som måste ligga till grund för nästa stora skattereform.

Läs studien här.

Men har städerna rätt förutsättningar för att möta framtiden? Vad krävs för att städerna och det kunskapsintensiva näringslivet ska utvecklas väl?

Det frågar sig Fredrik Bergström, affärsområdeschef vid WSP. Inlägget filmades under en fjällvandring med det frihetliga nätverket Kebnekaisegruppen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=Pcuo_qwEGpw

Det skriver Stefan Fölster och Nima Sanandaji, båda aktiva i Kebnekaisegruppen, i Ny Teknik.

Läs mer här.

När de två stora partierna tidigare kommit överens om åtgärder för att sanera statsfinanserna har fokus legat på omedelbara skattehöjningar och diskussioner om framtida utgiftsbegränsningar. Nu bromsas framtida utgiftsökningar med nära tusen miljarder Dollar över tio år, medan det är osäkert hur skatterna påverkas.

Dessutom ska republikanerna och demokraterna utse sex representanter vardera, som ska diskutera ytterligare nedskärningar på 1 200 – 1 500 miljarder Dollar, också det under en tioårsperiod.

Ifall det inte blir möjligt att nå en uppgörelse kommer automatiskt nedskärningar att införas, varav hälften på försvarsutgifter, för att balansera budgeten. Demokraterna ville istället att budgeten skulle stabiliseras genom automatiska skattehöjningar, men lyckades inte driva igenom förslaget i de tuffa förhandlingarna.

Läs mer här.